göra förlägen [v]
- kompromittieren
- in Verlegenheit bringen

göra förlägen [v]
- compromise
- bring shame to

göra förlägen [v]
- compromettre
- embarrasser
- gêner

göra förlägen [v]
- compromettere
- gettare onta su
- rovinare

göra förlägen [v]
- comprometer
- deshonrar a

göra förlägen [v]
- compromitteren
- in opspraak brengen
- de goede naam aantasten van

göra förlägen [v]
- envergonhar
- desonrar

göra misstänkt [v]
- skämma ut
- blottställa
- misskreditera
- bringa i vanrykte
- ställa i dålig dager
- nedsvärta
- förtala
- begå en indiskretion
- blamera sig

Presens particip; perfect particip; supinum
- komprometterande
- komprometterad
- komprometterat
Presens
- komprometterar
- komprometterar
- komprometterar
- komprometterar
- komprometterar
- komprometterar
Preteritum
- komprometterade
- komprometterade
- komprometterade
- komprometterade
- komprometterade
- komprometterade
Futurum
- ska kompromettera
- ska kompromettera
- ska kompromettera
- ska kompromettera
- ska kompromettera
- ska kompromettera
Konditionalis I
- skulle kompromettera
- skulle kompromettera
- skulle kompromettera
- skulle kompromettera
- skulle kompromettera
- skulle kompromettera
Perfekt
- har komprometterat
- har komprometterat
- har komprometterat
- har komprometterat
- har komprometterat
- har komprometterat
Pluskvamperfekt
- hade komprometterat
- hade komprometterat
- hade komprometterat
- hade komprometterat
- hade komprometterat
- hade komprometterat
Futurum exaktum
- ska ha komprometterat
- ska ha komprometterat
- ska ha komprometterat
- ska ha komprometterat
- ska ha komprometterat
- ska ha komprometterat
Konditionalis II
- skulle ha komprometterat
- skulle ha komprometterat
- skulle ha komprometterat
- skulle ha komprometterat
- skulle ha komprometterat
- skulle ha komprometterat
Imperativ
- -
- kompromettera
- -
- -
- kompromettera
- -