medicin - födsel [v]
- induzieren

medicin - födsel [v]
- induce

medicin - födsel [v]
- induire

medicin - födsel [v]
- provocare
- indurre

medicin - födsel [v]
- inducir

medicin - födsel [v]
- induceren
- opwekken

medicin - födsel [v]
- induzir
- provocar

Presens particip; perfect particip; supinum
- inducerande
- inducerad
- inducerat
Presens
- inducerar
- inducerar
- inducerar
- inducerar
- inducerar
- inducerar
Preteritum
- inducerade
- inducerade
- inducerade
- inducerade
- inducerade
- inducerade
Futurum
- ska inducera
- ska inducera
- ska inducera
- ska inducera
- ska inducera
- ska inducera
Konditionalis I
- skulle inducera
- skulle inducera
- skulle inducera
- skulle inducera
- skulle inducera
- skulle inducera
Perfekt
- har inducerat
- har inducerat
- har inducerat
- har inducerat
- har inducerat
- har inducerat
Pluskvamperfekt
- hade inducerat
- hade inducerat
- hade inducerat
- hade inducerat
- hade inducerat
- hade inducerat
Futurum exaktum
- ska ha inducerat
- ska ha inducerat
- ska ha inducerat
- ska ha inducerat
- ska ha inducerat
- ska ha inducerat
Konditionalis II
- skulle ha inducerat
- skulle ha inducerat
- skulle ha inducerat
- skulle ha inducerat
- skulle ha inducerat
- skulle ha inducerat
Imperativ
- -
- inducera
- -
- -
- inducera
- -