ansikte [v]
- grinsen

ansikte [v]
- grin

ansikte [v]
- sourire en grimaçant

ansikte [v]
- ghignare

ansikte [v]
- expresar con una mueca

ansikte [v]
- grijnzen

ansikte [v]
- sorrir

flina [v]
- flabba
- skratta
grimasera [v]
- förvrida ansiktet
lipa [v]
- gråta
- gnälla
- tjuta
- skrika

Presens particip; perfect particip; supinum
- grinande
- grinad
- grinat
Presens
- grinar
- grinar
- grinar
- grinar
- grinar
- grinar
Preteritum
- grinade
- grinade
- grinade
- grinade
- grinade
- grinade
Futurum
- ska grina
- ska grina
- ska grina
- ska grina
- ska grina
- ska grina
Konditionalis I
- skulle grina
- skulle grina
- skulle grina
- skulle grina
- skulle grina
- skulle grina
Perfekt
- har grinat
- har grinat
- har grinat
- har grinat
- har grinat
- har grinat
Pluskvamperfekt
- hade grinat
- hade grinat
- hade grinat
- hade grinat
- hade grinat
- hade grinat
Futurum exaktum
- ska ha grinat
- ska ha grinat
- ska ha grinat
- ska ha grinat
- ska ha grinat
- ska ha grinat
Konditionalis II
- skulle ha grinat
- skulle ha grinat
- skulle ha grinat
- skulle ha grinat
- skulle ha grinat
- skulle ha grinat
Imperativ
- -
- grina
- -
- -
- grina
- -