nödvändighet [v]
- fragen
- fordern
- erfordern

nödvändighet [v]
- ask
- demand
- require
- call for

nödvändighet [v]
- demander
- réclamer
- exiger
- requérir

nödvändighet [v]
- chiedere
- volere
- esigere

nödvändighet [v]
- rogar
- reclamar
- exigir
- postular

nödvändighet [v]
- vragen
- eisen
- verlangen
- vergen
- vereisen

nödvändighet [v]
- pedir
- demandar
- requerer
- exigir

fordra [v]
- påfordra
- kräva
- påkalla
- tarva
- nödvändiggöra
- ställa krav på
- ställa krav
- behöva

Presens particip; perfect particip; supinum
- erfordrande
- erfordrad
- erfordrat
Presens
- erfordrar
- erfordrar
- erfordrar
- erfordrar
- erfordrar
- erfordrar
Preteritum
- erfordrade
- erfordrade
- erfordrade
- erfordrade
- erfordrade
- erfordrade
Futurum
- ska erfordra
- ska erfordra
- ska erfordra
- ska erfordra
- ska erfordra
- ska erfordra
Konditionalis I
- skulle erfordra
- skulle erfordra
- skulle erfordra
- skulle erfordra
- skulle erfordra
- skulle erfordra
Perfekt
- har erfordrat
- har erfordrat
- har erfordrat
- har erfordrat
- har erfordrat
- har erfordrat
Pluskvamperfekt
- hade erfordrat
- hade erfordrat
- hade erfordrat
- hade erfordrat
- hade erfordrat
- hade erfordrat
Futurum exaktum
- ska ha erfordrat
- ska ha erfordrat
- ska ha erfordrat
- ska ha erfordrat
- ska ha erfordrat
- ska ha erfordrat
Konditionalis II
- skulle ha erfordrat
- skulle ha erfordrat
- skulle ha erfordrat
- skulle ha erfordrat
- skulle ha erfordrat
- skulle ha erfordrat
Imperativ
- -
- erfordra
- -
- -
- erfordra
- -