nautisk [v]
- an Bord gehen

nautisk [v]
- embark

nautisk [v]
- s'embarquer

nautisk [v]
- imbarcarsi

nautisk [v]
- embarcarse

nautisk [v]
- aan boord gaan
- zich inschepen

nautisk [v]
- embarcar

gå ombord [v]
- inskeppa sig

Presens particip; perfect particip; supinum
- embarkerande
- embarkerad
- embarkerat
Presens
- embarkerar
- embarkerar
- embarkerar
- embarkerar
- embarkerar
- embarkerar
Preteritum
- embarkerade
- embarkerade
- embarkerade
- embarkerade
- embarkerade
- embarkerade
Futurum
- ska embarkera
- ska embarkera
- ska embarkera
- ska embarkera
- ska embarkera
- ska embarkera
Konditionalis I
- skulle embarkera
- skulle embarkera
- skulle embarkera
- skulle embarkera
- skulle embarkera
- skulle embarkera
Perfekt
- har embarkerat
- har embarkerat
- har embarkerat
- har embarkerat
- har embarkerat
- har embarkerat
Pluskvamperfekt
- hade embarkerat
- hade embarkerat
- hade embarkerat
- hade embarkerat
- hade embarkerat
- hade embarkerat
Futurum exaktum
- ska ha embarkerat
- ska ha embarkerat
- ska ha embarkerat
- ska ha embarkerat
- ska ha embarkerat
- ska ha embarkerat
Konditionalis II
- skulle ha embarkerat
- skulle ha embarkerat
- skulle ha embarkerat
- skulle ha embarkerat
- skulle ha embarkerat
- skulle ha embarkerat
Imperativ
- -
- embarkera
- -
- -
- embarkera
- -