Presens particip; perfect particip; supinum - besparande - besparad - besparat Presens - besparar - besparar - besparar - besparar - besparar - besparar Preteritum - besparade - besparade - besparade - besparade - besparade - besparade Futurum - ska bespara - ska bespara - ska bespara - ska bespara - ska bespara - ska bespara Konditionalis I - skulle bespara - skulle bespara - skulle bespara - skulle bespara - skulle bespara - skulle bespara Perfekt - har besparat - har besparat - har besparat - har besparat - har besparat - har besparat Pluskvamperfekt - hade besparat - hade besparat - hade besparat - hade besparat - hade besparat - hade besparat Futurum exaktum - ska ha besparat - ska ha besparat - ska ha besparat - ska ha besparat - ska ha besparat - ska ha besparat Konditionalis II - skulle ha besparat - skulle ha besparat - skulle ha besparat - skulle ha besparat - skulle ha besparat - skulle ha besparat Imperativ - - - bespara - - - - - bespara - -