tillåtelse [v]
- ermächtigen
- bevollmächtigen
- berechtigen
- befugen

tillåtelse [v]
- empower
- authorize
- commission
- enable
- entitle
- give the right to

tillåtelse [v]
- donner pouvoir à
- autoriser
- habiliter
- intituler
- donner droit à

tillåtelse [v]
- autorizzare
- conferire poteri a
- delegare
- dare il diritto a

tillåtelse [v]
- autorizar
- apoderar
- comisionar
- habilitar

tillåtelse [v]
- machtigen
- recht geven
- volmacht verlenen
- recht geven op

tillåtelse [v]
- autorizar
- dar poderes a
- delegar poderes a
- dar direito a

uppdra åt [v]
- befullmäktiga
- ge fullmakt åt
- ge myndighet åt
- ge rättighet
- auktorisera

Presens particip; perfect particip; supinum
- bemyndigande
- bemyndigad
- bemyndigat
Presens
- bemyndigar
- bemyndigar
- bemyndigar
- bemyndigar
- bemyndigar
- bemyndigar
Preteritum
- bemyndigade
- bemyndigade
- bemyndigade
- bemyndigade
- bemyndigade
- bemyndigade
Futurum
- ska bemyndiga
- ska bemyndiga
- ska bemyndiga
- ska bemyndiga
- ska bemyndiga
- ska bemyndiga
Konditionalis I
- skulle bemyndiga
- skulle bemyndiga
- skulle bemyndiga
- skulle bemyndiga
- skulle bemyndiga
- skulle bemyndiga
Perfekt
- har bemyndigat
- har bemyndigat
- har bemyndigat
- har bemyndigat
- har bemyndigat
- har bemyndigat
Pluskvamperfekt
- hade bemyndigat
- hade bemyndigat
- hade bemyndigat
- hade bemyndigat
- hade bemyndigat
- hade bemyndigat
Futurum exaktum
- ska ha bemyndigat
- ska ha bemyndigat
- ska ha bemyndigat
- ska ha bemyndigat
- ska ha bemyndigat
- ska ha bemyndigat
Konditionalis II
- skulle ha bemyndigat
- skulle ha bemyndigat
- skulle ha bemyndigat
- skulle ha bemyndigat
- skulle ha bemyndigat
- skulle ha bemyndigat
Imperativ
- -
- bemyndiga
- -
- -
- bemyndiga
- -