känslor [v]
- bedauern
- betrauern
- jammern
- trauern um
- beweinen

känslor [v]
- deplore
- lament
- grieve
- bemoan
- mourn

känslor [v]
- déplorer
- se lamenter
- regretter vivement
- pleurer

känslor [v]
- deplorare
- lamentarsi
- compiangere
- lamentare [formal]

känslor [v]
- deplorar
- lamentar
- sentir
- llorar

känslor [v]
- betreuren
- bedroefd zijn over
- bejammeren
- bewenen

känslor [v]
- deplorar
- lamentar
- lastimar-se
- condoer-se

klaga över [v]
- jämra sig över
- ångra
- djupt beklaga
- fälla tårar över
- sörja

Presens particip; perfect particip; supinum
- begråtande
- begråten
- begråtit
Presens
- begråter
- begråter
- begråter
- begråter
- begråter
- begråter
Preteritum
- begrät
- begrät
- begrät
- begrät
- begrät
- begrät
Futurum
- ska begråta
- ska begråta
- ska begråta
- ska begråta
- ska begråta
- ska begråta
Konditionalis I
- skulle begråta
- skulle begråta
- skulle begråta
- skulle begråta
- skulle begråta
- skulle begråta
Perfekt
- har begråtit
- har begråtit
- har begråtit
- har begråtit
- har begråtit
- har begråtit
Pluskvamperfekt
- hade begråtit
- hade begråtit
- hade begråtit
- hade begråtit
- hade begråtit
- hade begråtit
Futurum exaktum
- ska ha begråtit
- ska ha begråtit
- ska ha begråtit
- ska ha begråtit
- ska ha begråtit
- ska ha begråtit
Konditionalis II
- skulle ha begråtit
- skulle ha begråtit
- skulle ha begråtit
- skulle ha begråtit
- skulle ha begråtit
- skulle ha begråtit
Imperativ
- -
- begråt
- -
- -
- begråt
- -