allmän [v]
- bevölkern

allmän [v]
- populate

allmän [v]
- peupler

allmän [v]
- popolare

allmän [v]
- poblar

allmän [v]
- bevolken

allmän [v]
- povoar

Presens particip; perfect particip; supinum
- befolkande
- befolkad
- befolkat
Presens
- befolkar
- befolkar
- befolkar
- befolkar
- befolkar
- befolkar
Preteritum
- befolkade
- befolkade
- befolkade
- befolkade
- befolkade
- befolkade
Futurum
- ska befolka
- ska befolka
- ska befolka
- ska befolka
- ska befolka
- ska befolka
Konditionalis I
- skulle befolka
- skulle befolka
- skulle befolka
- skulle befolka
- skulle befolka
- skulle befolka
Perfekt
- har befolkat
- har befolkat
- har befolkat
- har befolkat
- har befolkat
- har befolkat
Pluskvamperfekt
- hade befolkat
- hade befolkat
- hade befolkat
- hade befolkat
- hade befolkat
- hade befolkat
Futurum exaktum
- ska ha befolkat
- ska ha befolkat
- ska ha befolkat
- ska ha befolkat
- ska ha befolkat
- ska ha befolkat
Konditionalis II
- skulle ha befolkat
- skulle ha befolkat
- skulle ha befolkat
- skulle ha befolkat
- skulle ha befolkat
- skulle ha befolkat
Imperativ
- -
- befolka
- -
- -
- befolka
- -