botanik [v]
- vegetieren
person [v]
- vor sich hin vegetieren

botanik [v]
- vegetate
person [v]
- vegetate

botanik [v]
- végéter
person [v]
- végéter
- moisir [informal]

botanik [v]
- vegetare
person [v]
- vegetare

botanik [v]
- vegetar
person [v]
- vegetar

botanik [v]
- groeien
person [v]
- vegeteren
- een planteleven leiden

botanik [v]
- vegetar
person [v]
- vegetar

lata sig [v]
- dåsa
- slöa
- dröna
- parasitera
- leva overksam
- gå halvsovande genom livet
- njuta sitt otium
- vila på sina lagrar

Presens particip; perfect particip; supinum
- vegeterande
- vegeterad
- vegeterat
Presens
- vegeterar
- vegeterar
- vegeterar
- vegeterar
- vegeterar
- vegeterar
Preteritum
- vegeterade
- vegeterade
- vegeterade
- vegeterade
- vegeterade
- vegeterade
Futurum
- ska vegetera
- ska vegetera
- ska vegetera
- ska vegetera
- ska vegetera
- ska vegetera
Konditionalis I
- skulle vegetera
- skulle vegetera
- skulle vegetera
- skulle vegetera
- skulle vegetera
- skulle vegetera
Perfekt
- har vegeterat
- har vegeterat
- har vegeterat
- har vegeterat
- har vegeterat
- har vegeterat
Pluskvamperfekt
- hade vegeterat
- hade vegeterat
- hade vegeterat
- hade vegeterat
- hade vegeterat
- hade vegeterat
Futurum exaktum
- ska ha vegeterat
- ska ha vegeterat
- ska ha vegeterat
- ska ha vegeterat
- ska ha vegeterat
- ska ha vegeterat
Konditionalis II
- skulle ha vegeterat
- skulle ha vegeterat
- skulle ha vegeterat
- skulle ha vegeterat
- skulle ha vegeterat
- skulle ha vegeterat
Imperativ
- -
- vegetera
- -
- -
- vegetera
- -