Presens particip; perfect particip; supinum - utarmande - utarmad - utarmat Presens - utarmar - utarmar - utarmar - utarmar - utarmar - utarmar Preteritum - utarmade - utarmade - utarmade - utarmade - utarmade - utarmade Futurum - ska utarma - ska utarma - ska utarma - ska utarma - ska utarma - ska utarma Konditionalis I - skulle utarma - skulle utarma - skulle utarma - skulle utarma - skulle utarma - skulle utarma Perfekt - har utarmat - har utarmat - har utarmat - har utarmat - har utarmat - har utarmat Pluskvamperfekt - hade utarmat - hade utarmat - hade utarmat - hade utarmat - hade utarmat - hade utarmat Futurum exaktum - ska ha utarmat - ska ha utarmat - ska ha utarmat - ska ha utarmat - ska ha utarmat - ska ha utarmat Konditionalis II - skulle ha utarmat - skulle ha utarmat - skulle ha utarmat - skulle ha utarmat - skulle ha utarmat - skulle ha utarmat Imperativ - - - utarma - - - - - utarma - -