brott [v]
- sich widerrechtlich aneignen
- gewaltsam in Besitz nehmen

brott [v]
- usurp [formal]

brott [v]
- usurper

brott [v]
- usurpare

brott [v]
- usurpar

brott [v]
- usurperen

brott [v]
- usurpar

tillskansa sig makten [v]
- bemäktiga sig
- tillvälla sig makten
- lägga sig till med
- inkräkta

Presens particip; perfect particip; supinum
- usurperande
- usurperad
- usurperat
Presens
- usurperar
- usurperar
- usurperar
- usurperar
- usurperar
- usurperar
Preteritum
- usurperade
- usurperade
- usurperade
- usurperade
- usurperade
- usurperade
Futurum
- ska usurpera
- ska usurpera
- ska usurpera
- ska usurpera
- ska usurpera
- ska usurpera
Konditionalis I
- skulle usurpera
- skulle usurpera
- skulle usurpera
- skulle usurpera
- skulle usurpera
- skulle usurpera
Perfekt
- har usurperat
- har usurperat
- har usurperat
- har usurperat
- har usurperat
- har usurperat
Pluskvamperfekt
- hade usurperat
- hade usurperat
- hade usurperat
- hade usurperat
- hade usurperat
- hade usurperat
Futurum exaktum
- ska ha usurperat
- ska ha usurperat
- ska ha usurperat
- ska ha usurperat
- ska ha usurperat
- ska ha usurperat
Konditionalis II
- skulle ha usurperat
- skulle ha usurperat
- skulle ha usurperat
- skulle ha usurperat
- skulle ha usurperat
- skulle ha usurperat
Imperativ
- -
- usurpera
- -
- -
- usurpera
- -