Presens particip; perfect particip; supinum - uppslukande - uppslukad - uppslukat Presens - slukar upp - slukar upp - slukar upp - slukar upp - slukar upp - slukar upp Preteritum - slukade upp - slukade upp - slukade upp - slukade upp - slukade upp - slukade upp Futurum - ska sluka upp - ska sluka upp - ska sluka upp - ska sluka upp - ska sluka upp - ska sluka upp Konditionalis I - skulle sluka upp - skulle sluka upp - skulle sluka upp - skulle sluka upp - skulle sluka upp - skulle sluka upp Perfekt - har slukat upp - har slukat upp - har slukat upp - har slukat upp - har slukat upp - har slukat upp Pluskvamperfekt - hade slukat upp - hade slukat upp - hade slukat upp - hade slukat upp - hade slukat upp - hade slukat upp Futurum exaktum - ska ha slukat upp - ska ha slukat upp - ska ha slukat upp - ska ha slukat upp - ska ha slukat upp - ska ha slukat upp Konditionalis II - skulle ha slukat upp - skulle ha slukat upp - skulle ha slukat upp - skulle ha slukat upp - skulle ha slukat upp - skulle ha slukat upp Imperativ - - - sluka upp - - - - - sluka upp - -