förlåta [v]
- verzeihen
- vergeben

förlåta [v]
- forgive
- condone

förlåta [v]
- pardonner
- gracier

förlåta [v]
- perdonare
- condonare

förlåta [v]
- disculpar
- perdonar

förlåta [v]
- vergeven
- door de vingers zien
- vergoelijken

förlåta [v]
- perdoar
- desculpar

Presens particip; perfect particip; supinum
- tillgivande
- tillgiven
- tillgett
Presens
- tillger
- tillger
- tillger
- tillger
- tillger
- tillger
Preteritum
- tillgav
- tillgav
- tillgav
- tillgav
- tillgav
- tillgav
Futurum
- ska tillge
- ska tillge
- ska tillge
- ska tillge
- ska tillge
- ska tillge
Konditionalis I
- skulle tillge
- skulle tillge
- skulle tillge
- skulle tillge
- skulle tillge
- skulle tillge
Perfekt
- har tillgett
- har tillgett
- har tillgett
- har tillgett
- har tillgett
- har tillgett
Pluskvamperfekt
- hade tillgett
- hade tillgett
- hade tillgett
- hade tillgett
- hade tillgett
- hade tillgett
Futurum exaktum
- ska ha tillgett
- ska ha tillgett
- ska ha tillgett
- ska ha tillgett
- ska ha tillgett
- ska ha tillgett
Konditionalis II
- skulle ha tillgett
- skulle ha tillgett
- skulle ha tillgett
- skulle ha tillgett
- skulle ha tillgett
- skulle ha tillgett
Imperativ
- -
- tillge
- -
- -
- tillge
- -