Presens particip; perfect particip; supinum - sprattlande - sprattlad - sprattlat Presens - sprattlar - sprattlar - sprattlar - sprattlar - sprattlar - sprattlar Preteritum - sprattlade - sprattlade - sprattlade - sprattlade - sprattlade - sprattlade Futurum - ska sprattla - ska sprattla - ska sprattla - ska sprattla - ska sprattla - ska sprattla Konditionalis I - skulle sprattla - skulle sprattla - skulle sprattla - skulle sprattla - skulle sprattla - skulle sprattla Perfekt - har sprattlat - har sprattlat - har sprattlat - har sprattlat - har sprattlat - har sprattlat Pluskvamperfekt - hade sprattlat - hade sprattlat - hade sprattlat - hade sprattlat - hade sprattlat - hade sprattlat Futurum exaktum - ska ha sprattlat - ska ha sprattlat - ska ha sprattlat - ska ha sprattlat - ska ha sprattlat - ska ha sprattlat Konditionalis II - skulle ha sprattlat - skulle ha sprattlat - skulle ha sprattlat - skulle ha sprattlat - skulle ha sprattlat - skulle ha sprattlat Imperativ - - - sprattla - - - - - sprattla - -