allmän [v]
- schichten

allmän [v]
- stratify

allmän [v]
- stratifier

allmän [v]
- stratificare

allmän [v]
- estratificar

allmän [v]
- lagen vormen

allmän [v]
- estratificar

Presens particip; perfect particip; supinum
- skiktande
- skiktad
- skiktat
Presens
- skiktar
- skiktar
- skiktar
- skiktar
- skiktar
- skiktar
Preteritum
- skiktade
- skiktade
- skiktade
- skiktade
- skiktade
- skiktade
Futurum
- ska skikta
- ska skikta
- ska skikta
- ska skikta
- ska skikta
- ska skikta
Konditionalis I
- skulle skikta
- skulle skikta
- skulle skikta
- skulle skikta
- skulle skikta
- skulle skikta
Perfekt
- har skiktat
- har skiktat
- har skiktat
- har skiktat
- har skiktat
- har skiktat
Pluskvamperfekt
- hade skiktat
- hade skiktat
- hade skiktat
- hade skiktat
- hade skiktat
- hade skiktat
Futurum exaktum
- ska ha skiktat
- ska ha skiktat
- ska ha skiktat
- ska ha skiktat
- ska ha skiktat
- ska ha skiktat
Konditionalis II
- skulle ha skiktat
- skulle ha skiktat
- skulle ha skiktat
- skulle ha skiktat
- skulle ha skiktat
- skulle ha skiktat
Imperativ
- -
- skikta
- -
- -
- skikta
- -