allmän [v]
- koexistieren
- gleichzeitig vorhanden sein

allmän [v]
- coexist

allmän [v]
- coexister

allmän [v]
- coesistere

allmän [v]
- coexistir

allmän [v]
- coëxisteren

allmän [v]
- coexistir

Presens particip; perfect particip; supinum
- samexisterande
- samexisterad
- samexisterat
Presens
- samexisterar
- samexisterar
- samexisterar
- samexisterar
- samexisterar
- samexisterar
Preteritum
- samexisterade
- samexisterade
- samexisterade
- samexisterade
- samexisterade
- samexisterade
Futurum
- ska samexistera
- ska samexistera
- ska samexistera
- ska samexistera
- ska samexistera
- ska samexistera
Konditionalis I
- skulle samexistera
- skulle samexistera
- skulle samexistera
- skulle samexistera
- skulle samexistera
- skulle samexistera
Perfekt
- har samexisterat
- har samexisterat
- har samexisterat
- har samexisterat
- har samexisterat
- har samexisterat
Pluskvamperfekt
- hade samexisterat
- hade samexisterat
- hade samexisterat
- hade samexisterat
- hade samexisterat
- hade samexisterat
Futurum exaktum
- ska ha samexisterat
- ska ha samexisterat
- ska ha samexisterat
- ska ha samexisterat
- ska ha samexisterat
- ska ha samexisterat
Konditionalis II
- skulle ha samexisterat
- skulle ha samexisterat
- skulle ha samexisterat
- skulle ha samexisterat
- skulle ha samexisterat
- skulle ha samexisterat
Imperativ
- -
- -
- -
- -
- -
- -