röst [v]
- rufen
- schreien
- heulen
- brüllen
- ausrufen

röst [v]
- call
- shout
- yell
- cry
- call out
- call loudly
- holler
- vociferate

röst [v]
- crier
- héler
- hurler
- brailler
- vociférer

röst [v]
- chiamare
- gridare
- urlare
- vociferare

röst [v]
- llamar
- gritar
- vocear
- vociferar

röst [v]
- roepen
- schreeuwen
- brullen
- tieren

röst [v]
- gritar
- berrar
- falar alto
- vociferar

utropa [v]
- basunera
- meddela
skrika [v]
- hojta
- väsnas
- skria
- ge hals
- hoa
- heja
- skräna
kalla [v]
- anropa
kräva [v]
- fordra
- påkalla

Presens particip; perfect particip; supinum
- ropande
- ropad
- ropat
Presens
- ropar
- ropar
- ropar
- ropar
- ropar
- ropar
Preteritum
- ropade
- ropade
- ropade
- ropade
- ropade
- ropade
Futurum
- ska ropa
- ska ropa
- ska ropa
- ska ropa
- ska ropa
- ska ropa
Konditionalis I
- skulle ropa
- skulle ropa
- skulle ropa
- skulle ropa
- skulle ropa
- skulle ropa
Perfekt
- har ropat
- har ropat
- har ropat
- har ropat
- har ropat
- har ropat
Pluskvamperfekt
- hade ropat
- hade ropat
- hade ropat
- hade ropat
- hade ropat
- hade ropat
Futurum exaktum
- ska ha ropat
- ska ha ropat
- ska ha ropat
- ska ha ropat
- ska ha ropat
- ska ha ropat
Konditionalis II
- skulle ha ropat
- skulle ha ropat
- skulle ha ropat
- skulle ha ropat
- skulle ha ropat
- skulle ha ropat
Imperativ
- -
- ropa
- -
- -
- ropa
- -