gående [v]
- schwanken
- wanken

gående [v]
- falter
- stumble
- totter

gående [v]
- chanceler
- vaciller

gående [v]
- inciampare
- incespicare
- vacillare

gående [v]
- vacilar
- titubear

gående [v]
- wankelen
- waggelen
- strompelen

gående [v]
- vacilar
- cambalear
- titubear

Presens particip; perfect particip; supinum
- ragglande
- ragglad
- ragglat
Presens
- ragglar
- ragglar
- ragglar
- ragglar
- ragglar
- ragglar
Preteritum
- ragglade
- ragglade
- ragglade
- ragglade
- ragglade
- ragglade
Futurum
- ska raggla
- ska raggla
- ska raggla
- ska raggla
- ska raggla
- ska raggla
Konditionalis I
- skulle raggla
- skulle raggla
- skulle raggla
- skulle raggla
- skulle raggla
- skulle raggla
Perfekt
- har ragglat
- har ragglat
- har ragglat
- har ragglat
- har ragglat
- har ragglat
Pluskvamperfekt
- hade ragglat
- hade ragglat
- hade ragglat
- hade ragglat
- hade ragglat
- hade ragglat
Futurum exaktum
- ska ha ragglat
- ska ha ragglat
- ska ha ragglat
- ska ha ragglat
- ska ha ragglat
- ska ha ragglat
Konditionalis II
- skulle ha ragglat
- skulle ha ragglat
- skulle ha ragglat
- skulle ha ragglat
- skulle ha ragglat
- skulle ha ragglat
Imperativ
- -
- raggla
- -
- -
- raggla
- -