Presens particip; perfect particip; supinum - prickande - prickad - prickat Presens - prickar - prickar - prickar - prickar - prickar - prickar Preteritum - prickade - prickade - prickade - prickade - prickade - prickade Futurum - ska pricka - ska pricka - ska pricka - ska pricka - ska pricka - ska pricka Konditionalis I - skulle pricka - skulle pricka - skulle pricka - skulle pricka - skulle pricka - skulle pricka Perfekt - har prickat - har prickat - har prickat - har prickat - har prickat - har prickat Pluskvamperfekt - hade prickat - hade prickat - hade prickat - hade prickat - hade prickat - hade prickat Futurum exaktum - ska ha prickat - ska ha prickat - ska ha prickat - ska ha prickat - ska ha prickat - ska ha prickat Konditionalis II - skulle ha prickat - skulle ha prickat - skulle ha prickat - skulle ha prickat - skulle ha prickat - skulle ha prickat Imperativ - - - pricka - - - - - pricka - -