botanik [v]
- bestäuben

botanik [v]
- pollinate

botanik [v]
- polliniser
- féconder avec du pollen

botanik [v]
- impollinare

botanik [v]
- polinizar

botanik [v]
- bestuiven

botanik [v]
- polinizar

befrukta [v]

Presens particip; perfect particip; supinum
- pollinerande
- pollinerad
- pollinerat
Presens
- pollinerar
- pollinerar
- pollinerar
- pollinerar
- pollinerar
- pollinerar
Preteritum
- pollinerade
- pollinerade
- pollinerade
- pollinerade
- pollinerade
- pollinerade
Futurum
- ska pollinera
- ska pollinera
- ska pollinera
- ska pollinera
- ska pollinera
- ska pollinera
Konditionalis I
- skulle pollinera
- skulle pollinera
- skulle pollinera
- skulle pollinera
- skulle pollinera
- skulle pollinera
Perfekt
- har pollinerat
- har pollinerat
- har pollinerat
- har pollinerat
- har pollinerat
- har pollinerat
Pluskvamperfekt
- hade pollinerat
- hade pollinerat
- hade pollinerat
- hade pollinerat
- hade pollinerat
- hade pollinerat
Futurum exaktum
- ska ha pollinerat
- ska ha pollinerat
- ska ha pollinerat
- ska ha pollinerat
- ska ha pollinerat
- ska ha pollinerat
Konditionalis II
- skulle ha pollinerat
- skulle ha pollinerat
- skulle ha pollinerat
- skulle ha pollinerat
- skulle ha pollinerat
- skulle ha pollinerat
Imperativ
- -
- pollinera
- -
- -
- pollinera
- -