folk [v]
- belästigen
- lästig fallen

folk [v]
- molest

folk [v]
- importuner
- tracasser

folk [v]
- molestare
- infastidire

folk [v]
- molestar
- importunar

folk [v]
- lastig vallen
- molesteren

folk [v]
- molestar
- incomodar

antasta [v]
- ansätta
- besvära
- störa
- inte låta gå ifred
- hänga efter

Presens particip; perfect particip; supinum
- ofredande
- ofredad
- ofredat
Presens
- ofredar
- ofredar
- ofredar
- ofredar
- ofredar
- ofredar
Preteritum
- ofredade
- ofredade
- ofredade
- ofredade
- ofredade
- ofredade
Futurum
- ska ofreda
- ska ofreda
- ska ofreda
- ska ofreda
- ska ofreda
- ska ofreda
Konditionalis I
- skulle ofreda
- skulle ofreda
- skulle ofreda
- skulle ofreda
- skulle ofreda
- skulle ofreda
Perfekt
- har ofredat
- har ofredat
- har ofredat
- har ofredat
- har ofredat
- har ofredat
Pluskvamperfekt
- hade ofredat
- hade ofredat
- hade ofredat
- hade ofredat
- hade ofredat
- hade ofredat
Futurum exaktum
- ska ha ofredat
- ska ha ofredat
- ska ha ofredat
- ska ha ofredat
- ska ha ofredat
- ska ha ofredat
Konditionalis II
- skulle ha ofredat
- skulle ha ofredat
- skulle ha ofredat
- skulle ha ofredat
- skulle ha ofredat
- skulle ha ofredat
Imperativ
- -
- ofreda
- -
- -
- ofreda
- -