intransitiv [v]
- fallen

intransitiv [v]
- fall
- drop

intransitiv [v]
- tomber

intransitiv [v]
- cadere

intransitiv [v]
- caerse

intransitiv [v]
- vallen

intransitiv [v]
- cair

Presens particip; perfect particip; supinum
- nedfallande
- nedfallen
- nedfallit
Presens
- faller ned
- faller ned
- faller ned
- faller ned
- faller ned
- faller ned
Preteritum
- föll ned
- föll ned
- föll ned
- föll ned
- föll ned
- föll ned
Futurum
- ska falla ned
- ska falla ned
- ska falla ned
- ska falla ned
- ska falla ned
- ska falla ned
Konditionalis I
- skulle falla ned
- skulle falla ned
- skulle falla ned
- skulle falla ned
- skulle falla ned
- skulle falla ned
Perfekt
- har fallit ned
- har fallit ned
- har fallit ned
- har fallit ned
- har fallit ned
- har fallit ned
Pluskvamperfekt
- hade fallit ned
- hade fallit ned
- hade fallit ned
- hade fallit ned
- hade fallit ned
- hade fallit ned
Futurum exaktum
- ska ha fallit ned
- ska ha fallit ned
- ska ha fallit ned
- ska ha fallit ned
- ska ha fallit ned
- ska ha fallit ned
Konditionalis II
- skulle ha fallit ned
- skulle ha fallit ned
- skulle ha fallit ned
- skulle ha fallit ned
- skulle ha fallit ned
- skulle ha fallit ned
Imperativ
- -
- -
- -
- -
- -
- -