allmän [v]
- nennen
- aufführen
föremål [v]
- nennen

allmän [v]
- name
föremål [v]
- name

allmän [v]
- nommer
- citer
föremål [v]
- nommer

allmän [v]
- dire il nome di
- citare
föremål [v]
- dire il nome di

allmän [v]
- nombrar
- mencionar
föremål [v]
- nombrar

allmän [v]
- noemen
- opnoemen
föremål [v]
- de naam geven van
- noemen

allmän [v]
- citar
- dar o nome de
föremål [v]
- nomear
- dar o nome de

Presens particip; perfect particip; supinum
- namngivande
- namngiven
- namngett
Presens
- ger namn
- ger namn
- ger namn
- ger namn
- ger namn
- ger namn
Preteritum
- gav namn
- gav namn
- gav namn
- gav namn
- gav namn
- gav namn
Futurum
- ska ge namn
- ska ge namn
- ska ge namn
- ska ge namn
- ska ge namn
- ska ge namn
Konditionalis I
- skulle ge namn
- skulle ge namn
- skulle ge namn
- skulle ge namn
- skulle ge namn
- skulle ge namn
Perfekt
- har gett namn
- har gett namn
- har gett namn
- har gett namn
- har gett namn
- har gett namn
Pluskvamperfekt
- hade gett namn
- hade gett namn
- hade gett namn
- hade gett namn
- hade gett namn
- hade gett namn
Futurum exaktum
- ska ha gett namn
- ska ha gett namn
- ska ha gett namn
- ska ha gett namn
- ska ha gett namn
- ska ha gett namn
Konditionalis II
- skulle ha gett namn
- skulle ha gett namn
- skulle ha gett namn
- skulle ha gett namn
- skulle ha gett namn
- skulle ha gett namn
Imperativ
- -
- ge namn
- -
- -
- ge namn
- -