ljud [v]
- mildern
uppförande [v]
- sich erweichen lassen

ljud [v]
- soften
uppförande [v]
- relent

ljud [v]
- adoucir
uppförande [v]
- s'adoucir
- se radoucir

ljud [v]
- abbassare
- smorzare
uppförande [v]
- addolcirsi

ljud [v]
- bajar
- templar
uppförande [v]
- aplacarse
- ablandarse

ljud [v]
- verzachten
uppförande [v]
- zich laten vermurwen

ljud [v]
- suavizar
- amaciar
uppförande [v]
- abrandar
- suavizar

vekna [v]
- mildras
- bli vekare
- bli fogligare
lösa upp sig [v]
- uppmjukas
- smälta
- ge efter
- lossna

Presens particip; perfect particip; supinum
- mjuknande
- mjuknad
- mjuknat
Presens
- mjuknar
- mjuknar
- mjuknar
- mjuknar
- mjuknar
- mjuknar
Preteritum
- mjuknade
- mjuknade
- mjuknade
- mjuknade
- mjuknade
- mjuknade
Futurum
- ska mjukna
- ska mjukna
- ska mjukna
- ska mjukna
- ska mjukna
- ska mjukna
Konditionalis I
- skulle mjukna
- skulle mjukna
- skulle mjukna
- skulle mjukna
- skulle mjukna
- skulle mjukna
Perfekt
- har mjuknat
- har mjuknat
- har mjuknat
- har mjuknat
- har mjuknat
- har mjuknat
Pluskvamperfekt
- hade mjuknat
- hade mjuknat
- hade mjuknat
- hade mjuknat
- hade mjuknat
- hade mjuknat
Futurum exaktum
- ska ha mjuknat
- ska ha mjuknat
- ska ha mjuknat
- ska ha mjuknat
- ska ha mjuknat
- ska ha mjuknat
Konditionalis II
- skulle ha mjuknat
- skulle ha mjuknat
- skulle ha mjuknat
- skulle ha mjuknat
- skulle ha mjuknat
- skulle ha mjuknat
Imperativ
- -
- mjukna
- -
- -
- mjukna
- -