skepp [v]
- von Bord gehen
- an Land gehen

skepp [v]
- disembark
- debark
- go ashore

skepp [v]
- débarquer
- se rendre à terre

skepp [v]
- sbarcare
- scendere a terra

skepp [v]
- desembarcar
- bajar a tierra

skepp [v]
- van boord gaan
- aan wal gaan
- aan land gaan
- debarkeren

skepp [v]
- aproar
- aportar
- ancorar

Presens particip; perfect particip; supinum
- landstigande
- landstigen
- landstigit
Presens
- landstiger
- landstiger
- landstiger
- landstiger
- landstiger
- landstiger
Preteritum
- landsteg
- landsteg
- landsteg
- landsteg
- landsteg
- landsteg
Futurum
- ska landstiga
- ska landstiga
- ska landstiga
- ska landstiga
- ska landstiga
- ska landstiga
Konditionalis I
- skulle landstiga
- skulle landstiga
- skulle landstiga
- skulle landstiga
- skulle landstiga
- skulle landstiga
Perfekt
- har landstigit
- har landstigit
- har landstigit
- har landstigit
- har landstigit
- har landstigit
Pluskvamperfekt
- hade landstigit
- hade landstigit
- hade landstigit
- hade landstigit
- hade landstigit
- hade landstigit
Futurum exaktum
- ska ha landstigit
- ska ha landstigit
- ska ha landstigit
- ska ha landstigit
- ska ha landstigit
- ska ha landstigit
Konditionalis II
- skulle ha landstigit
- skulle ha landstigit
- skulle ha landstigit
- skulle ha landstigit
- skulle ha landstigit
- skulle ha landstigit
Imperativ
- -
- landstig
- -
- -
- landstig
- -