allmän [v]
- zusammenlaufen
- konvergieren

allmän [v]
- converge

allmän [v]
- converger

allmän [v]
- convergere

allmän [v]
- convergir

allmän [v]
- samenlopen
- convergeren

allmän [v]
- convergir

sammanlöpa [v]
- närma sig varandra

Presens particip; perfect particip; supinum
- konvergerande
- konvergerad
- konvergerat
Presens
- konvergerar
- konvergerar
- konvergerar
- konvergerar
- konvergerar
- konvergerar
Preteritum
- konvergerade
- konvergerade
- konvergerade
- konvergerade
- konvergerade
- konvergerade
Futurum
- ska konvergera
- ska konvergera
- ska konvergera
- ska konvergera
- ska konvergera
- ska konvergera
Konditionalis I
- skulle konvergera
- skulle konvergera
- skulle konvergera
- skulle konvergera
- skulle konvergera
- skulle konvergera
Perfekt
- har konvergerat
- har konvergerat
- har konvergerat
- har konvergerat
- har konvergerat
- har konvergerat
Pluskvamperfekt
- hade konvergerat
- hade konvergerat
- hade konvergerat
- hade konvergerat
- hade konvergerat
- hade konvergerat
Futurum exaktum
- ska ha konvergerat
- ska ha konvergerat
- ska ha konvergerat
- ska ha konvergerat
- ska ha konvergerat
- ska ha konvergerat
Konditionalis II
- skulle ha konvergerat
- skulle ha konvergerat
- skulle ha konvergerat
- skulle ha konvergerat
- skulle ha konvergerat
- skulle ha konvergerat
Imperativ
- -
- konvergera
- -
- -
- konvergera
- -