begravning [v]
- jemandem kondolieren zu

begravning [v]
- condole with

begravning [v]
- exprimer ses condoléances
- présenter ses condoléances

begravning [v]
- fare le condoglianze a

begravning [v]
- condolerse de
- dar el pésame a

begravning [v]
- zijn deelneming betuigen
- zijn condoléances aanbieden
- zijn condoleanties aanbieden

begravning [v]
- condoer-se de
- compadecer-se de

beklaga sorgen [v]
- betyga sitt deltagande

Presens particip; perfect particip; supinum
- kondolerande
- kondolerad
- kondolerat
Presens
- kondolerar
- kondolerar
- kondolerar
- kondolerar
- kondolerar
- kondolerar
Preteritum
- kondolerade
- kondolerade
- kondolerade
- kondolerade
- kondolerade
- kondolerade
Futurum
- ska kondolera
- ska kondolera
- ska kondolera
- ska kondolera
- ska kondolera
- ska kondolera
Konditionalis I
- skulle kondolera
- skulle kondolera
- skulle kondolera
- skulle kondolera
- skulle kondolera
- skulle kondolera
Perfekt
- har kondolerat
- har kondolerat
- har kondolerat
- har kondolerat
- har kondolerat
- har kondolerat
Pluskvamperfekt
- hade kondolerat
- hade kondolerat
- hade kondolerat
- hade kondolerat
- hade kondolerat
- hade kondolerat
Futurum exaktum
- ska ha kondolerat
- ska ha kondolerat
- ska ha kondolerat
- ska ha kondolerat
- ska ha kondolerat
- ska ha kondolerat
Konditionalis II
- skulle ha kondolerat
- skulle ha kondolerat
- skulle ha kondolerat
- skulle ha kondolerat
- skulle ha kondolerat
- skulle ha kondolerat
Imperativ
- -
- kondolera
- -
- -
- kondolera
- -