ljud [v]
- knallen

ljud [v]
- pop

ljud [v]
- sauter

ljud [v]
- schioccare
- scoppiettare

ljud [v]
- saltar

ljud [v]
- knallen
- klappen
- ploffen

ljud [v]
- estourar

traska [v]
- larva
- pallra
- lunka
- lufsa
smälla [v]
- explodera
- fulminera
- knäppa
- skjuta
- dåna
- dundra
- mullra
det knallar och går [v]
- det klarar sig
- man reder sig skapligt
- det står rätt bra till
- man släpar sig fram
- allt går sin gilla gång
- allt går sin jämna lunk

Presens particip; perfect particip; supinum
- knallande
- knallad
- knallat
Presens
- knallar
- knallar
- knallar
- knallar
- knallar
- knallar
Preteritum
- knallade
- knallade
- knallade
- knallade
- knallade
- knallade
Futurum
- ska knalla
- ska knalla
- ska knalla
- ska knalla
- ska knalla
- ska knalla
Konditionalis I
- skulle knalla
- skulle knalla
- skulle knalla
- skulle knalla
- skulle knalla
- skulle knalla
Perfekt
- har knallat
- har knallat
- har knallat
- har knallat
- har knallat
- har knallat
Pluskvamperfekt
- hade knallat
- hade knallat
- hade knallat
- hade knallat
- hade knallat
- hade knallat
Futurum exaktum
- ska ha knallat
- ska ha knallat
- ska ha knallat
- ska ha knallat
- ska ha knallat
- ska ha knallat
Konditionalis II
- skulle ha knallat
- skulle ha knallat
- skulle ha knallat
- skulle ha knallat
- skulle ha knallat
- skulle ha knallat
Imperativ
- -
- knalla
- -
- -
- knalla
- -