Presens particip; perfect particip; supinum - kanderande - kanderad - kanderat Presens - kanderar - kanderar - kanderar - kanderar - kanderar - kanderar Preteritum - kanderade - kanderade - kanderade - kanderade - kanderade - kanderade Futurum - ska kandera - ska kandera - ska kandera - ska kandera - ska kandera - ska kandera Konditionalis I - skulle kandera - skulle kandera - skulle kandera - skulle kandera - skulle kandera - skulle kandera Perfekt - har kanderat - har kanderat - har kanderat - har kanderat - har kanderat - har kanderat Pluskvamperfekt - hade kanderat - hade kanderat - hade kanderat - hade kanderat - hade kanderat - hade kanderat Futurum exaktum - ska ha kanderat - ska ha kanderat - ska ha kanderat - ska ha kanderat - ska ha kanderat - ska ha kanderat Konditionalis II - skulle ha kanderat - skulle ha kanderat - skulle ha kanderat - skulle ha kanderat - skulle ha kanderat - skulle ha kanderat Imperativ - - - kandera - - - - - kandera - -