lingvistik [v]
- interpunktieren

lingvistik [v]
- punctuate

lingvistik [v]
- ponctuer

lingvistik [v]
- punteggiare

lingvistik [v]
- puntuar

lingvistik [v]
- interpungeren
- interpuncteren

lingvistik [v]
- pontuar

sätta skiljetecken [v]

Presens particip; perfect particip; supinum
- interpunkterande
- interpunkterad
- interpunkterat
Presens
- interpunkterar
- interpunkterar
- interpunkterar
- interpunkterar
- interpunkterar
- interpunkterar
Preteritum
- interpunkterade
- interpunkterade
- interpunkterade
- interpunkterade
- interpunkterade
- interpunkterade
Futurum
- ska interpunktera
- ska interpunktera
- ska interpunktera
- ska interpunktera
- ska interpunktera
- ska interpunktera
Konditionalis I
- skulle interpunktera
- skulle interpunktera
- skulle interpunktera
- skulle interpunktera
- skulle interpunktera
- skulle interpunktera
Perfekt
- har interpunkterat
- har interpunkterat
- har interpunkterat
- har interpunkterat
- har interpunkterat
- har interpunkterat
Pluskvamperfekt
- hade interpunkterat
- hade interpunkterat
- hade interpunkterat
- hade interpunkterat
- hade interpunkterat
- hade interpunkterat
Futurum exaktum
- ska ha interpunkterat
- ska ha interpunkterat
- ska ha interpunkterat
- ska ha interpunkterat
- ska ha interpunkterat
- ska ha interpunkterat
Konditionalis II
- skulle ha interpunkterat
- skulle ha interpunkterat
- skulle ha interpunkterat
- skulle ha interpunkterat
- skulle ha interpunkterat
- skulle ha interpunkterat
Imperativ
- -
- interpunktera
- -
- -
- interpunktera
- -