Presens particip; perfect particip; supinum - interpellerande - interpellerad - interpellerat Presens - interpellerar - interpellerar - interpellerar - interpellerar - interpellerar - interpellerar Preteritum - interpellerade - interpellerade - interpellerade - interpellerade - interpellerade - interpellerade Futurum - ska interpellera - ska interpellera - ska interpellera - ska interpellera - ska interpellera - ska interpellera Konditionalis I - skulle interpellera - skulle interpellera - skulle interpellera - skulle interpellera - skulle interpellera - skulle interpellera Perfekt - har interpellerat - har interpellerat - har interpellerat - har interpellerat - har interpellerat - har interpellerat Pluskvamperfekt - hade interpellerat - hade interpellerat - hade interpellerat - hade interpellerat - hade interpellerat - hade interpellerat Futurum exaktum - ska ha interpellerat - ska ha interpellerat - ska ha interpellerat - ska ha interpellerat - ska ha interpellerat - ska ha interpellerat Konditionalis II - skulle ha interpellerat - skulle ha interpellerat - skulle ha interpellerat - skulle ha interpellerat - skulle ha interpellerat - skulle ha interpellerat Imperativ - - - interpellera - - - - - interpellera - -