Presens particip; perfect particip; supinum - insinuerande - insinuerad - insinuerat Presens - insinuerar - insinuerar - insinuerar - insinuerar - insinuerar - insinuerar Preteritum - insinuerade - insinuerade - insinuerade - insinuerade - insinuerade - insinuerade Futurum - ska insinuera - ska insinuera - ska insinuera - ska insinuera - ska insinuera - ska insinuera Konditionalis I - skulle insinuera - skulle insinuera - skulle insinuera - skulle insinuera - skulle insinuera - skulle insinuera Perfekt - har insinuerat - har insinuerat - har insinuerat - har insinuerat - har insinuerat - har insinuerat Pluskvamperfekt - hade insinuerat - hade insinuerat - hade insinuerat - hade insinuerat - hade insinuerat - hade insinuerat Futurum exaktum - ska ha insinuerat - ska ha insinuerat - ska ha insinuerat - ska ha insinuerat - ska ha insinuerat - ska ha insinuerat Konditionalis II - skulle ha insinuerat - skulle ha insinuerat - skulle ha insinuerat - skulle ha insinuerat - skulle ha insinuerat - skulle ha insinuerat Imperativ - - - insinuera - - - - - insinuera - -