tal [v]
- improvisieren

tal [v]
- extemporize
- improvise
- ad-lib

tal [v]
- improviser

tal [v]
- improvvisare

tal [v]
- improvisar

tal [v]
- extemporeren
- voor de vuist spreken
- improviseren
- onvoorbereid spreken

tal [v]
- improvisar

extemporera [v]
- göra ngt på stående fot
- göra ngt utan förberedelse
- skaka ur ärmen
- spåna

Presens particip; perfect particip; supinum
- improviserande
- improviserad
- improviserat
Presens
- improviserar
- improviserar
- improviserar
- improviserar
- improviserar
- improviserar
Preteritum
- improviserade
- improviserade
- improviserade
- improviserade
- improviserade
- improviserade
Futurum
- ska improvisera
- ska improvisera
- ska improvisera
- ska improvisera
- ska improvisera
- ska improvisera
Konditionalis I
- skulle improvisera
- skulle improvisera
- skulle improvisera
- skulle improvisera
- skulle improvisera
- skulle improvisera
Perfekt
- har improviserat
- har improviserat
- har improviserat
- har improviserat
- har improviserat
- har improviserat
Pluskvamperfekt
- hade improviserat
- hade improviserat
- hade improviserat
- hade improviserat
- hade improviserat
- hade improviserat
Futurum exaktum
- ska ha improviserat
- ska ha improviserat
- ska ha improviserat
- ska ha improviserat
- ska ha improviserat
- ska ha improviserat
Konditionalis II
- skulle ha improviserat
- skulle ha improviserat
- skulle ha improviserat
- skulle ha improviserat
- skulle ha improviserat
- skulle ha improviserat
Imperativ
- -
- improvisera
- -
- -
- improvisera
- -