medicin [v]
- Halluzinationen haben

medicin [v]
- hallucinate
- have hallucinations

medicin [v]
- avoir des hallucinations

medicin [v]
- avere le allucinazioni

medicin [v]
- alucinar

medicin [v]
- hallucineren
- hallucinaties hebben

medicin [v]
- alucinar
- ter alucinações

Presens particip; perfect particip; supinum
- hallucinerande
- hallucinerad
- hallucinerat
Presens
- hallucinerar
- hallucinerar
- hallucinerar
- hallucinerar
- hallucinerar
- hallucinerar
Preteritum
- hallucinerade
- hallucinerade
- hallucinerade
- hallucinerade
- hallucinerade
- hallucinerade
Futurum
- ska hallucinera
- ska hallucinera
- ska hallucinera
- ska hallucinera
- ska hallucinera
- ska hallucinera
Konditionalis I
- skulle hallucinera
- skulle hallucinera
- skulle hallucinera
- skulle hallucinera
- skulle hallucinera
- skulle hallucinera
Perfekt
- har hallucinerat
- har hallucinerat
- har hallucinerat
- har hallucinerat
- har hallucinerat
- har hallucinerat
Pluskvamperfekt
- hade hallucinerat
- hade hallucinerat
- hade hallucinerat
- hade hallucinerat
- hade hallucinerat
- hade hallucinerat
Futurum exaktum
- ska ha hallucinerat
- ska ha hallucinerat
- ska ha hallucinerat
- ska ha hallucinerat
- ska ha hallucinerat
- ska ha hallucinerat
Konditionalis II
- skulle ha hallucinerat
- skulle ha hallucinerat
- skulle ha hallucinerat
- skulle ha hallucinerat
- skulle ha hallucinerat
- skulle ha hallucinerat
Imperativ
- -
- hallucinera
- -
- -
- hallucinera
- -