fysik [v]
- gravitieren

fysik [v]
- gravitate

fysik [v]
- graviter

fysik [v]
- gravitare

fysik [v]
- gravitar

fysik [v]
- graviteren

fysik [v]
- gravitar

Presens particip; perfect particip; supinum
- graviterande
- graviterad
- graviterat
Presens
- graviterar
- graviterar
- graviterar
- graviterar
- graviterar
- graviterar
Preteritum
- graviterade
- graviterade
- graviterade
- graviterade
- graviterade
- graviterade
Futurum
- ska gravitera
- ska gravitera
- ska gravitera
- ska gravitera
- ska gravitera
- ska gravitera
Konditionalis I
- skulle gravitera
- skulle gravitera
- skulle gravitera
- skulle gravitera
- skulle gravitera
- skulle gravitera
Perfekt
- har graviterat
- har graviterat
- har graviterat
- har graviterat
- har graviterat
- har graviterat
Pluskvamperfekt
- hade graviterat
- hade graviterat
- hade graviterat
- hade graviterat
- hade graviterat
- hade graviterat
Futurum exaktum
- ska ha graviterat
- ska ha graviterat
- ska ha graviterat
- ska ha graviterat
- ska ha graviterat
- ska ha graviterat
Konditionalis II
- skulle ha graviterat
- skulle ha graviterat
- skulle ha graviterat
- skulle ha graviterat
- skulle ha graviterat
- skulle ha graviterat
Imperativ
- -
- gravitera
- -
- -
- gravitera
- -