Presens particip; perfect particip; supinum - fumlande - fumlad - fumlat Presens - fumlar - fumlar - fumlar - fumlar - fumlar - fumlar Preteritum - fumlade - fumlade - fumlade - fumlade - fumlade - fumlade Futurum - ska fumla - ska fumla - ska fumla - ska fumla - ska fumla - ska fumla Konditionalis I - skulle fumla - skulle fumla - skulle fumla - skulle fumla - skulle fumla - skulle fumla Perfekt - har fumlat - har fumlat - har fumlat - har fumlat - har fumlat - har fumlat Pluskvamperfekt - hade fumlat - hade fumlat - hade fumlat - hade fumlat - hade fumlat - hade fumlat Futurum exaktum - ska ha fumlat - ska ha fumlat - ska ha fumlat - ska ha fumlat - ska ha fumlat - ska ha fumlat Konditionalis II - skulle ha fumlat - skulle ha fumlat - skulle ha fumlat - skulle ha fumlat - skulle ha fumlat - skulle ha fumlat Imperativ - - - fumla - - - - - fumla - -