allmän [v]
- vervollkommnen
- verbessern
- ausbilden

allmän [v]
- improve
- perfect

allmän [v]
- perfectionner
- parfaire

allmän [v]
- perfezionare
- migliorare

allmän [v]
- mejorar
- perfeccionar

allmän [v]
- vervolmaken
- perfectioneren

allmän [v]
- aprimorar
- melhorar
- aperfeiçoar

sluta [v]
- fullända
- fullborda

Presens particip; perfect particip; supinum
- fullkomnande
- fullkomnad
- fullkomnat
Presens
- fullkomnar
- fullkomnar
- fullkomnar
- fullkomnar
- fullkomnar
- fullkomnar
Preteritum
- fullkomnade
- fullkomnade
- fullkomnade
- fullkomnade
- fullkomnade
- fullkomnade
Futurum
- ska fullkomna
- ska fullkomna
- ska fullkomna
- ska fullkomna
- ska fullkomna
- ska fullkomna
Konditionalis I
- skulle fullkomna
- skulle fullkomna
- skulle fullkomna
- skulle fullkomna
- skulle fullkomna
- skulle fullkomna
Perfekt
- har fullkomnat
- har fullkomnat
- har fullkomnat
- har fullkomnat
- har fullkomnat
- har fullkomnat
Pluskvamperfekt
- hade fullkomnat
- hade fullkomnat
- hade fullkomnat
- hade fullkomnat
- hade fullkomnat
- hade fullkomnat
Futurum exaktum
- ska ha fullkomnat
- ska ha fullkomnat
- ska ha fullkomnat
- ska ha fullkomnat
- ska ha fullkomnat
- ska ha fullkomnat
Konditionalis II
- skulle ha fullkomnat
- skulle ha fullkomnat
- skulle ha fullkomnat
- skulle ha fullkomnat
- skulle ha fullkomnat
- skulle ha fullkomnat
Imperativ
- -
- fullkomna
- -
- -
- fullkomna
- -