besvikelse [v]
- frustrieren

besvikelse [v]
- frustrate

besvikelse [v]
- frustrer

besvikelse [v]
- frustrare

besvikelse [v]
- frustrar

besvikelse [v]
- frustreren

besvikelse [v]
- frustrar

hindra [v]
- hämma
- korsa
- stäcka
- gäcka
- göra missräknad
- omintetgöra
- vingklippa
- undertrycka
- blockera
- svika

Presens particip; perfect particip; supinum
- frustrerande
- frustrerad
- frustrerat
Presens
- frustrerar
- frustrerar
- frustrerar
- frustrerar
- frustrerar
- frustrerar
Preteritum
- frustrerade
- frustrerade
- frustrerade
- frustrerade
- frustrerade
- frustrerade
Futurum
- ska frustrera
- ska frustrera
- ska frustrera
- ska frustrera
- ska frustrera
- ska frustrera
Konditionalis I
- skulle frustrera
- skulle frustrera
- skulle frustrera
- skulle frustrera
- skulle frustrera
- skulle frustrera
Perfekt
- har frustrerat
- har frustrerat
- har frustrerat
- har frustrerat
- har frustrerat
- har frustrerat
Pluskvamperfekt
- hade frustrerat
- hade frustrerat
- hade frustrerat
- hade frustrerat
- hade frustrerat
- hade frustrerat
Futurum exaktum
- ska ha frustrerat
- ska ha frustrerat
- ska ha frustrerat
- ska ha frustrerat
- ska ha frustrerat
- ska ha frustrerat
Konditionalis II
- skulle ha frustrerat
- skulle ha frustrerat
- skulle ha frustrerat
- skulle ha frustrerat
- skulle ha frustrerat
- skulle ha frustrerat
Imperativ
- -
- frustrera
- -
- -
- frustrera
- -