lingvistik [v]
- elidieren

lingvistik [v]
- elide

lingvistik [v]
- élider

lingvistik [v]
- elidere

lingvistik [v]
- elidir

lingvistik [v]
- elideren
- weglaten

lingvistik [v]
- elidir

Presens particip; perfect particip; supinum
- eliderande
- eliderad
- eliderat
Presens
- eliderar
- eliderar
- eliderar
- eliderar
- eliderar
- eliderar
Preteritum
- eliderade
- eliderade
- eliderade
- eliderade
- eliderade
- eliderade
Futurum
- ska elidera
- ska elidera
- ska elidera
- ska elidera
- ska elidera
- ska elidera
Konditionalis I
- skulle elidera
- skulle elidera
- skulle elidera
- skulle elidera
- skulle elidera
- skulle elidera
Perfekt
- har eliderat
- har eliderat
- har eliderat
- har eliderat
- har eliderat
- har eliderat
Pluskvamperfekt
- hade eliderat
- hade eliderat
- hade eliderat
- hade eliderat
- hade eliderat
- hade eliderat
Futurum exaktum
- ska ha eliderat
- ska ha eliderat
- ska ha eliderat
- ska ha eliderat
- ska ha eliderat
- ska ha eliderat
Konditionalis II
- skulle ha eliderat
- skulle ha eliderat
- skulle ha eliderat
- skulle ha eliderat
- skulle ha eliderat
- skulle ha eliderat
Imperativ
- -
- elidera
- -
- -
- elidera
- -