falla [v]
- plumpsen

falla [v]
- thud
- plop
- flop
- whump [informal]

falla [v]
- tomber avec un bruit sourd

falla [v]
- cadere con un tonfo
- fare un tonfo

falla [v]
- caer con un ruido sordo

falla [v]
- ploffen
- smakken

falla [v]
- cair com ruído surdo

dimpa [v]
- dråsa
- klumpa
- klampa

Presens particip; perfect particip; supinum
- dunsande
- dunsad
- dunsat
Presens
- dunsar
- dunsar
- dunsar
- dunsar
- dunsar
- dunsar
Preteritum
- dunsade
- dunsade
- dunsade
- dunsade
- dunsade
- dunsade
Futurum
- ska dunsa
- ska dunsa
- ska dunsa
- ska dunsa
- ska dunsa
- ska dunsa
Konditionalis I
- skulle dunsa
- skulle dunsa
- skulle dunsa
- skulle dunsa
- skulle dunsa
- skulle dunsa
Perfekt
- har dunsat
- har dunsat
- har dunsat
- har dunsat
- har dunsat
- har dunsat
Pluskvamperfekt
- hade dunsat
- hade dunsat
- hade dunsat
- hade dunsat
- hade dunsat
- hade dunsat
Futurum exaktum
- ska ha dunsat
- ska ha dunsat
- ska ha dunsat
- ska ha dunsat
- ska ha dunsat
- ska ha dunsat
Konditionalis II
- skulle ha dunsat
- skulle ha dunsat
- skulle ha dunsat
- skulle ha dunsat
- skulle ha dunsat
- skulle ha dunsat
Imperativ
- -
- dunsa
- -
- -
- dunsa
- -