allmän [v]
- desorientieren

allmän [v]
- disorient
- disorientate

allmän [v]
- désorienter

allmän [v]
- disorientare

allmän [v]
- desorientar

allmän [v]
- desoriënteren
- het gevoel voor richting ontnemen

allmän [v]
- desorientar
- desnortear

Presens particip; perfect particip; supinum
- desorienterande
- desorienterad
- desorienterat
Presens
- desorienterar
- desorienterar
- desorienterar
- desorienterar
- desorienterar
- desorienterar
Preteritum
- desorienterade
- desorienterade
- desorienterade
- desorienterade
- desorienterade
- desorienterade
Futurum
- ska desorientera
- ska desorientera
- ska desorientera
- ska desorientera
- ska desorientera
- ska desorientera
Konditionalis I
- skulle desorientera
- skulle desorientera
- skulle desorientera
- skulle desorientera
- skulle desorientera
- skulle desorientera
Perfekt
- har desorienterat
- har desorienterat
- har desorienterat
- har desorienterat
- har desorienterat
- har desorienterat
Pluskvamperfekt
- hade desorienterat
- hade desorienterat
- hade desorienterat
- hade desorienterat
- hade desorienterat
- hade desorienterat
Futurum exaktum
- ska ha desorienterat
- ska ha desorienterat
- ska ha desorienterat
- ska ha desorienterat
- ska ha desorienterat
- ska ha desorienterat
Konditionalis II
- skulle ha desorienterat
- skulle ha desorienterat
- skulle ha desorienterat
- skulle ha desorienterat
- skulle ha desorienterat
- skulle ha desorienterat
Imperativ
- -
- desorientera
- -
- -
- desorientera
- -