Presens particip; perfect particip; supinum - bucklande - bucklad - bucklat Presens - bucklar - bucklar - bucklar - bucklar - bucklar - bucklar Preteritum - bucklade - bucklade - bucklade - bucklade - bucklade - bucklade Futurum - ska buckla - ska buckla - ska buckla - ska buckla - ska buckla - ska buckla Konditionalis I - skulle buckla - skulle buckla - skulle buckla - skulle buckla - skulle buckla - skulle buckla Perfekt - har bucklat - har bucklat - har bucklat - har bucklat - har bucklat - har bucklat Pluskvamperfekt - hade bucklat - hade bucklat - hade bucklat - hade bucklat - hade bucklat - hade bucklat Futurum exaktum - ska ha bucklat - ska ha bucklat - ska ha bucklat - ska ha bucklat - ska ha bucklat - ska ha bucklat Konditionalis II - skulle ha bucklat - skulle ha bucklat - skulle ha bucklat - skulle ha bucklat - skulle ha bucklat - skulle ha bucklat Imperativ - - - buckla - - - - - buckla - -