allmän [v]
- strafen
- bestrafen

allmän [v]
- punish

allmän [v]
- punir

allmän [v]
- punire

allmän [v]
- castigar

allmän [v]
- straffen
- bestraffen

allmän [v]
- punir

vedergälla [v]
- tukta
- straffa
- avbasa

Presens particip; perfect particip; supinum
- bestraffande
- bestraffad
- bestraffat
Presens
- bestraffar
- bestraffar
- bestraffar
- bestraffar
- bestraffar
- bestraffar
Preteritum
- bestraffade
- bestraffade
- bestraffade
- bestraffade
- bestraffade
- bestraffade
Futurum
- ska bestraffa
- ska bestraffa
- ska bestraffa
- ska bestraffa
- ska bestraffa
- ska bestraffa
Konditionalis I
- skulle bestraffa
- skulle bestraffa
- skulle bestraffa
- skulle bestraffa
- skulle bestraffa
- skulle bestraffa
Perfekt
- har bestraffat
- har bestraffat
- har bestraffat
- har bestraffat
- har bestraffat
- har bestraffat
Pluskvamperfekt
- hade bestraffat
- hade bestraffat
- hade bestraffat
- hade bestraffat
- hade bestraffat
- hade bestraffat
Futurum exaktum
- ska ha bestraffat
- ska ha bestraffat
- ska ha bestraffat
- ska ha bestraffat
- ska ha bestraffat
- ska ha bestraffat
Konditionalis II
- skulle ha bestraffat
- skulle ha bestraffat
- skulle ha bestraffat
- skulle ha bestraffat
- skulle ha bestraffat
- skulle ha bestraffat
Imperativ
- -
- bestraffa
- -
- -
- bestraffa
- -