oordning [v]
- voll stopfen°

oordning [v]
- clutter up

oordning [v]
- débarrasser
- encombrer

oordning [v]
- ingombrare

oordning [v]
- embrollar

oordning [v]
- volproppen

oordning [v]
- amontoar
- embrulhar

belasta [v]
- överhopa
- skräpa ned
- fullproppa
- överlasta
- uppfylla
- överhölja
- täcka
- ostäda

Presens particip; perfect particip; supinum
- belamrande
- belamrad
- belamrat
Presens
- belamrar
- belamrar
- belamrar
- belamrar
- belamrar
- belamrar
Preteritum
- belamrade
- belamrade
- belamrade
- belamrade
- belamrade
- belamrade
Futurum
- ska belamra
- ska belamra
- ska belamra
- ska belamra
- ska belamra
- ska belamra
Konditionalis I
- skulle belamra
- skulle belamra
- skulle belamra
- skulle belamra
- skulle belamra
- skulle belamra
Perfekt
- har belamrat
- har belamrat
- har belamrat
- har belamrat
- har belamrat
- har belamrat
Pluskvamperfekt
- hade belamrat
- hade belamrat
- hade belamrat
- hade belamrat
- hade belamrat
- hade belamrat
Futurum exaktum
- ska ha belamrat
- ska ha belamrat
- ska ha belamrat
- ska ha belamrat
- ska ha belamrat
- ska ha belamrat
Konditionalis II
- skulle ha belamrat
- skulle ha belamrat
- skulle ha belamrat
- skulle ha belamrat
- skulle ha belamrat
- skulle ha belamrat
Imperativ
- -
- belamra
- -
- -
- belamra
- -