uppförande [v]
- ausdrücken
- widerspiegeln

uppförande [v]
- reflect
- express
- be a sign of

uppförande [v]
- refléter
- indiquer
- être un signe de

uppförande [v]
- riflettere
- rispecchiare

uppförande [v]
- reflejar

uppförande [v]
- weerspiegelen
- getuigen van
- uitdrukken

uppförande [v]
- refletir
- expressar
- ser um sinal de

återspegla [v]
- återge
- reflektera
- återkasta
- ge en trogen bild av

Presens particip; perfect particip; supinum
- avspeglande
- avspeglad
- avspeglat
Presens
- speglar av
- speglar av
- speglar av
- speglar av
- speglar av
- speglar av
Preteritum
- speglade av
- speglade av
- speglade av
- speglade av
- speglade av
- speglade av
Futurum
- ska spegla av
- ska spegla av
- ska spegla av
- ska spegla av
- ska spegla av
- ska spegla av
Konditionalis I
- skulle spegla av
- skulle spegla av
- skulle spegla av
- skulle spegla av
- skulle spegla av
- skulle spegla av
Perfekt
- har speglat av
- har speglat av
- har speglat av
- har speglat av
- har speglat av
- har speglat av
Pluskvamperfekt
- hade speglat av
- hade speglat av
- hade speglat av
- hade speglat av
- hade speglat av
- hade speglat av
Futurum exaktum
- ska ha speglat av
- ska ha speglat av
- ska ha speglat av
- ska ha speglat av
- ska ha speglat av
- ska ha speglat av
Konditionalis II
- skulle ha speglat av
- skulle ha speglat av
- skulle ha speglat av
- skulle ha speglat av
- skulle ha speglat av
- skulle ha speglat av
Imperativ
- -
- spegla av
- -
- -
- spegla av
- -