allmän [v]
- ausmergeln
- abzehren

allmän [v]
- emaciate

allmän [v]
- s'émacier

allmän [v]
- emaciarsi

allmän [v]
- adelgazar
- demacrar

allmän [v]
- uitmergelen
- uitteren

allmän [v]
- emaciar

Presens particip; perfect particip; supinum
- avmagrande
- avmagrad
- avmagrat
Presens
- avmagrar
- avmagrar
- avmagrar
- avmagrar
- avmagrar
- avmagrar
Preteritum
- avmagrade
- avmagrade
- avmagrade
- avmagrade
- avmagrade
- avmagrade
Futurum
- ska avmagra
- ska avmagra
- ska avmagra
- ska avmagra
- ska avmagra
- ska avmagra
Konditionalis I
- skulle avmagra
- skulle avmagra
- skulle avmagra
- skulle avmagra
- skulle avmagra
- skulle avmagra
Perfekt
- har avmagrat
- har avmagrat
- har avmagrat
- har avmagrat
- har avmagrat
- har avmagrat
Pluskvamperfekt
- hade avmagrat
- hade avmagrat
- hade avmagrat
- hade avmagrat
- hade avmagrat
- hade avmagrat
Futurum exaktum
- ska ha avmagrat
- ska ha avmagrat
- ska ha avmagrat
- ska ha avmagrat
- ska ha avmagrat
- ska ha avmagrat
Konditionalis II
- skulle ha avmagrat
- skulle ha avmagrat
- skulle ha avmagrat
- skulle ha avmagrat
- skulle ha avmagrat
- skulle ha avmagrat
Imperativ
- -
- avmagra
- -
- -
- avmagra
- -