allmän [v]
- entvölkern

allmän [v]
- depopulate

allmän [v]
- dépeupler

allmän [v]
- spopolare

allmän [v]
- despoblar

allmän [v]
- ontvolken

allmän [v]
- despovoar

Presens particip; perfect particip; supinum
- avfolkande
- avfolkad
- avfolkat
Presens
- avfolkar
- avfolkar
- avfolkar
- avfolkar
- avfolkar
- avfolkar
Preteritum
- avfolkade
- avfolkade
- avfolkade
- avfolkade
- avfolkade
- avfolkade
Futurum
- ska avfolka
- ska avfolka
- ska avfolka
- ska avfolka
- ska avfolka
- ska avfolka
Konditionalis I
- skulle avfolka
- skulle avfolka
- skulle avfolka
- skulle avfolka
- skulle avfolka
- skulle avfolka
Perfekt
- har avfolkat
- har avfolkat
- har avfolkat
- har avfolkat
- har avfolkat
- har avfolkat
Pluskvamperfekt
- hade avfolkat
- hade avfolkat
- hade avfolkat
- hade avfolkat
- hade avfolkat
- hade avfolkat
Futurum exaktum
- ska ha avfolkat
- ska ha avfolkat
- ska ha avfolkat
- ska ha avfolkat
- ska ha avfolkat
- ska ha avfolkat
Konditionalis II
- skulle ha avfolkat
- skulle ha avfolkat
- skulle ha avfolkat
- skulle ha avfolkat
- skulle ha avfolkat
- skulle ha avfolkat
Imperativ
- -
- avfolka
- -
- -
- avfolka
- -