ord [v]
- artikulieren
- aussprechen

ord [v]
- articulate
- enunciate

ord [v]
- articuler
- prononcer

ord [v]
- articolare
- pronunciare bene

ord [v]
- articular
- enunciar

ord [v]
- articuleren
- duidelijk uitspreken

ord [v]
- articular
- pronunciar

uttala [v]
- texta
- tala tydligt
- utforma
- sluddra

Presens particip; perfect particip; supinum
- artikulerande
- artikulerad
- artikulerat
Presens
- artikulerar
- artikulerar
- artikulerar
- artikulerar
- artikulerar
- artikulerar
Preteritum
- artikulerade
- artikulerade
- artikulerade
- artikulerade
- artikulerade
- artikulerade
Futurum
- ska artikulera
- ska artikulera
- ska artikulera
- ska artikulera
- ska artikulera
- ska artikulera
Konditionalis I
- skulle artikulera
- skulle artikulera
- skulle artikulera
- skulle artikulera
- skulle artikulera
- skulle artikulera
Perfekt
- har artikulerat
- har artikulerat
- har artikulerat
- har artikulerat
- har artikulerat
- har artikulerat
Pluskvamperfekt
- hade artikulerat
- hade artikulerat
- hade artikulerat
- hade artikulerat
- hade artikulerat
- hade artikulerat
Futurum exaktum
- ska ha artikulerat
- ska ha artikulerat
- ska ha artikulerat
- ska ha artikulerat
- ska ha artikulerat
- ska ha artikulerat
Konditionalis II
- skulle ha artikulerat
- skulle ha artikulerat
- skulle ha artikulerat
- skulle ha artikulerat
- skulle ha artikulerat
- skulle ha artikulerat
Imperativ
- -
- artikulera
- -
- -
- artikulera
- -