Presens particip; perfect particip; supinum - anbringande - anbringad - anbringat Presens - anbringar - anbringar - anbringar - anbringar - anbringar - anbringar Preteritum - anbringade - anbringade - anbringade - anbringade - anbringade - anbringade Futurum - ska anbringa - ska anbringa - ska anbringa - ska anbringa - ska anbringa - ska anbringa Konditionalis I - skulle anbringa - skulle anbringa - skulle anbringa - skulle anbringa - skulle anbringa - skulle anbringa Perfekt - har anbringat - har anbringat - har anbringat - har anbringat - har anbringat - har anbringat Pluskvamperfekt - hade anbringat - hade anbringat - hade anbringat - hade anbringat - hade anbringat - hade anbringat Futurum exaktum - ska ha anbringat - ska ha anbringat - ska ha anbringat - ska ha anbringat - ska ha anbringat - ska ha anbringat Konditionalis II - skulle ha anbringat - skulle ha anbringat - skulle ha anbringat - skulle ha anbringat - skulle ha anbringat - skulle ha anbringat Imperativ - - - anbringa - - - - - anbringa - -